Kom i form!
Göteborg
"Rica Hotels erbjuder sina gäster att utan kostnad låna ett träningskit som innehåller träningsmatta, pilatesboll, hantlar, gummiband och gå-stavar.
Hämta ut ditt träningskit i receptionen, och lämna tillbaka utrustningen efter användning.
Vi önskar dig ett bra träningspass!"
-----
I like!
Har bräsat i mig hela godispåsen jag gav mig själv i namnsdagspresent och mår så sjukt illa nu. Blir ett besök till repan och inkassera träningskit, fortare än kvickt.
"Rica Hotels erbjuder sina gäster att utan kostnad låna ett träningskit som innehåller träningsmatta, pilatesboll, hantlar, gummiband och gå-stavar.
Hämta ut ditt träningskit i receptionen, och lämna tillbaka utrustningen efter användning.
Vi önskar dig ett bra träningspass!"
-----
I like!
Har bräsat i mig hela godispåsen jag gav mig själv i namnsdagspresent och mår så sjukt illa nu. Blir ett besök till repan och inkassera träningskit, fortare än kvickt.
Ingen vanlig dag...
September 29, 2008
Göteborg,
Idag är ingen vanlig dag för det är Melans namnsdag.
Och en ledig sådan dessutom. Detta firar vi med att checka ut från Bordell Albelle o checka in på Rica Hotel.
L'Oréal Paris GBG-eventet avslutades igår kväll, kvar väntar nu Eventdagarna i Lisebergshallen. Mao har det blitt dags att ta farväl av Göteborgs egna Moulin Rouge. Känns himla sorgligt nu när jag äntligen börjar känna mig som hemma
...eller så inte!
Vad som väntar runt hörnet? Hotell Rica, för precis där ligger det, just around the corner. Incheck klockan 15, utcheck härifrån vid 11. Har onekligen blivit dags att lägga på ett kol. Jag fattar bara inte hur jag ska lyckas få ner allt i väskan igen???
// MξLAN
PS Gick ner till frukosten 5 i halv 10, vid kvart i kom hon - den där - som checkade in mig. "Frukosten stänger halv 10".
Jaha, ja sa jag. Tough luck! Det var öppet, och maten står fortfarande framme. Dessutom sa du aldrig vid incheck när frukosten serverades så...
Det blev tyst. Jag satt kvar.
Göteborg,
Idag är ingen vanlig dag för det är Melans namnsdag.
Och en ledig sådan dessutom. Detta firar vi med att checka ut från Bordell Albelle o checka in på Rica Hotel.
L'Oréal Paris GBG-eventet avslutades igår kväll, kvar väntar nu Eventdagarna i Lisebergshallen. Mao har det blitt dags att ta farväl av Göteborgs egna Moulin Rouge. Känns himla sorgligt nu när jag äntligen börjar känna mig som hemma
...eller så inte!
Vad som väntar runt hörnet? Hotell Rica, för precis där ligger det, just around the corner. Incheck klockan 15, utcheck härifrån vid 11. Har onekligen blivit dags att lägga på ett kol. Jag fattar bara inte hur jag ska lyckas få ner allt i väskan igen???
// MξLAN
PS Gick ner till frukosten 5 i halv 10, vid kvart i kom hon - den där - som checkade in mig. "Frukosten stänger halv 10".
Jaha, ja sa jag. Tough luck! Det var öppet, och maten står fortfarande framme. Dessutom sa du aldrig vid incheck när frukosten serverades så...
Det blev tyst. Jag satt kvar.
Donkens nya frittar o Bordell Albelle
September 26, 2008
Göteborg
Melan är deppig...
McDonkens nya frittar går inte att ketchup-doppa!! Pappbägarna är way too small.
Pommesfritten för stora.
---
Sen är hon ytterligare deppig...
Vadå Hotell Albelle? My ass... Bordell Albelle är vad det är!
Har ni någon gång sett Lilja 4-ever så... aa.. då vet ni Precis hur jag känner mig.
Instängd. I ett litet rum. Överbelamrat med möbler.
Personalen är otrevlig.
Färgskalan, jag skulle nog vilja likna den med en regnbåge. Fast så fult att det är kriminellt. Röd heltäckningsmatta (eller en gång i tiden var den nog röd), illblå väggar, knallrosa gardiner...
Inte nog med att rummet är petite!...
De utnyttjar bordell-rummen som lagerlokal. Allt från gamla släktklenoder från rysslands 1700tal till en gigantisk tv, 42tum eller nåt (inte skärmen då alltså, 42tum DJUP).
På 10kvm har de lyckats klämma in: en hylla, 2 lampor (varav den ena e sönderböjd i kontakten), en sekretär, ett litet bord, en mormors-stol, en annan ful blå stol, en tv-möbel, en jättestor tv och en pytteliten säng. Det var bara prylarna på golvet... Väggarna ska vi inte tala om!
Toaletten då... Ja, man duschar i princip i toaletten.
Utanför entrén står 3 indier o röker braj, mellan puffandet försöker de tala något som skulle kunna vara engelska?
I korridoren utanför ligger 2 polacker (möjligtvis ryssar eller urkainare) o målar dörrlister. Det stinker färg.
Även städerskan (också hon från landet för länge sedan) spökar runt där. Om hon inte är inne på mitt rum det vill säga. För det är hon. Titt som tätt. När man minst anar gör hon oväntat besök... (jag har Inte givit henne en extranyckel!) Ska det fortsätta såhär får jag nog ta kuta ner på stan o inhandla ett paket Gevalia...
Restaurangen/Frukostserveringen har jag - trots ivrigt letande - inte lyckats hitta än.
När jag vänligt frågade den servicemindade receptionisten (bordellmamman) svarade hon snäsigt: "Den ligger här på plan ett, bakom en utav dörrarna. Men den är låst. Vi öppnar den imorn"
Jag har inte den blekfetaste NÄR frukosten serveras, inte heller VAR. Jag väntar med spänning på vad som gömmer sig bakom "den där dörrn"... En påse nötter och en köttig korv, någon?
Genom de igensmoggade fönsterrutorna har jag beskådat en av mina grannar, de nästkommande 3 dagarna. Låt mig presentera:
One and only - Mister Godfather.
Mörk kostym. Cigarr. Grått bakåtslick. Fet. Läskig...
Göteborg. Odinsplatsen. Baldersgatan.
Var tog alla glada Glenn vägen?
Hellre en dansk skalle än Balders balle.
MξLAN
Göteborg
Melan är deppig...
McDonkens nya frittar går inte att ketchup-doppa!! Pappbägarna är way too small.
Pommesfritten för stora.
---
Sen är hon ytterligare deppig...
Vadå Hotell Albelle? My ass... Bordell Albelle är vad det är!
Har ni någon gång sett Lilja 4-ever så... aa.. då vet ni Precis hur jag känner mig.
Instängd. I ett litet rum. Överbelamrat med möbler.
Personalen är otrevlig.
Färgskalan, jag skulle nog vilja likna den med en regnbåge. Fast så fult att det är kriminellt. Röd heltäckningsmatta (eller en gång i tiden var den nog röd), illblå väggar, knallrosa gardiner...
Inte nog med att rummet är petite!...
De utnyttjar bordell-rummen som lagerlokal. Allt från gamla släktklenoder från rysslands 1700tal till en gigantisk tv, 42tum eller nåt (inte skärmen då alltså, 42tum DJUP).
På 10kvm har de lyckats klämma in: en hylla, 2 lampor (varav den ena e sönderböjd i kontakten), en sekretär, ett litet bord, en mormors-stol, en annan ful blå stol, en tv-möbel, en jättestor tv och en pytteliten säng. Det var bara prylarna på golvet... Väggarna ska vi inte tala om!
Toaletten då... Ja, man duschar i princip i toaletten.
Utanför entrén står 3 indier o röker braj, mellan puffandet försöker de tala något som skulle kunna vara engelska?
I korridoren utanför ligger 2 polacker (möjligtvis ryssar eller urkainare) o målar dörrlister. Det stinker färg.
Även städerskan (också hon från landet för länge sedan) spökar runt där. Om hon inte är inne på mitt rum det vill säga. För det är hon. Titt som tätt. När man minst anar gör hon oväntat besök... (jag har Inte givit henne en extranyckel!) Ska det fortsätta såhär får jag nog ta kuta ner på stan o inhandla ett paket Gevalia...
Restaurangen/Frukostserveringen har jag - trots ivrigt letande - inte lyckats hitta än.
När jag vänligt frågade den servicemindade receptionisten (bordellmamman) svarade hon snäsigt: "Den ligger här på plan ett, bakom en utav dörrarna. Men den är låst. Vi öppnar den imorn"
Jag har inte den blekfetaste NÄR frukosten serveras, inte heller VAR. Jag väntar med spänning på vad som gömmer sig bakom "den där dörrn"... En påse nötter och en köttig korv, någon?
Genom de igensmoggade fönsterrutorna har jag beskådat en av mina grannar, de nästkommande 3 dagarna. Låt mig presentera:
One and only - Mister Godfather.
Mörk kostym. Cigarr. Grått bakåtslick. Fet. Läskig...
Göteborg. Odinsplatsen. Baldersgatan.
Var tog alla glada Glenn vägen?
Hellre en dansk skalle än Balders balle.
MξLAN
Yester-me Yester-you...
September 20, 2008
...Yesterday!
Stevie Wonder och ett fullsatt Globen. Vilken kväll.
Vilken stjärna.
Six feet
Six feet from the edge
...
Thinking
...
Maybe six feet ain't so far down
...
Thinking
...
Maybe six feet ain't so far down
Jantelagen
September 18, 2008
Tro fan inte att du är något!
Tro fan inte att någonting någonsin ska gå bra för dig. Du ska särskilt mycket Inte tro att du kommer att lyckas med någonting den här veckan. Vad du än gör, vad du än tar dig för, kommer allting, hur som, sluta i katastrof. Du är värd ungefär lika mycket som skiten under min sko... Och jag har inte ens klivit i bajs!
För er som inte vet var pepparn växer... så kan jag berätta det.
Det är i centrum av helvetet. Där befinner jag mig.
Inte nog med att jag knappt vågar sätta mig framför ratten längre (fast det gör jag ju ändå, mot min vilja), snart vågar jag inte ens kliva ur sängen. Ingenting har gått bra den här veckan, allting som över huvud taget kan gå fel, har gått fel.
Kom hem efter på tok för många timmar på jobbet. Hade räknat med en halvdag eftersom jag har en tidig-utav-bara-helvete-dag imorn... men nej. Jag kom hem vid 19.
O inte kan jag släppa jobbet nu heller. För imorn ska jag lägga en matta alldeles själv... montera ihop en omöjlig produktmöbel... Alldeles Själv! Om jag någonsin tidigare sagt att jag vetat vad stress är, så ljög jag.
Om veckan fortsätter som den hittills gjort - i starkt stigande riktning på olyckskurvan - så rasar möbeln ihop som ett WorldTradeCenter lagom till att sista biten skall sättas på plats.
O hur mycket jag än försöker släppa det, jobbet, gnager en känsla i magen. Någonting essentiellt för eventet saknas i lastbilen, jag har ingen aning om vad det är... jag bara vet det!
Så jag tänkte då - innan det blev mörkt - jag går ut o springer. Vanligtvis är det bästa sättet att skingra tankarna. Musik och en löptur. Det kan heala det varigaste magsår.
Men tro fan inte att det skulle gå vägen. Min mp3 är spårlöst försvunnen... det enda jag hittar är fronten på den, playknappen. Den låg lös på golvet...
O nu har det hunnit bli bäcksvart ute.
Tro fan inte att du är något. Värdelös.
Tro fan inte att du är något!
Tro fan inte att någonting någonsin ska gå bra för dig. Du ska särskilt mycket Inte tro att du kommer att lyckas med någonting den här veckan. Vad du än gör, vad du än tar dig för, kommer allting, hur som, sluta i katastrof. Du är värd ungefär lika mycket som skiten under min sko... Och jag har inte ens klivit i bajs!
För er som inte vet var pepparn växer... så kan jag berätta det.
Det är i centrum av helvetet. Där befinner jag mig.
Inte nog med att jag knappt vågar sätta mig framför ratten längre (fast det gör jag ju ändå, mot min vilja), snart vågar jag inte ens kliva ur sängen. Ingenting har gått bra den här veckan, allting som över huvud taget kan gå fel, har gått fel.
Kom hem efter på tok för många timmar på jobbet. Hade räknat med en halvdag eftersom jag har en tidig-utav-bara-helvete-dag imorn... men nej. Jag kom hem vid 19.
O inte kan jag släppa jobbet nu heller. För imorn ska jag lägga en matta alldeles själv... montera ihop en omöjlig produktmöbel... Alldeles Själv! Om jag någonsin tidigare sagt att jag vetat vad stress är, så ljög jag.
Om veckan fortsätter som den hittills gjort - i starkt stigande riktning på olyckskurvan - så rasar möbeln ihop som ett WorldTradeCenter lagom till att sista biten skall sättas på plats.
O hur mycket jag än försöker släppa det, jobbet, gnager en känsla i magen. Någonting essentiellt för eventet saknas i lastbilen, jag har ingen aning om vad det är... jag bara vet det!
Så jag tänkte då - innan det blev mörkt - jag går ut o springer. Vanligtvis är det bästa sättet att skingra tankarna. Musik och en löptur. Det kan heala det varigaste magsår.
Men tro fan inte att det skulle gå vägen. Min mp3 är spårlöst försvunnen... det enda jag hittar är fronten på den, playknappen. Den låg lös på golvet...
O nu har det hunnit bli bäcksvart ute.
Tro fan inte att du är något. Värdelös.
Klamydiamåndagen
September 15, 2008
Stockholm
För att inledningsvis beskriva hur kaotiskt mitt senaste dygn vart så kommer här ett citat från marias blogg:
"Mickan ringde föresten mig nyss.. Jag förstod av allt skrattande att det var något som hade hänt. Asså Maria, vet du vad jag har gjort. Jag har krockat med Chiquitabilen.... För er som missat gårdagens inlägg så körde hon ner grannens träd med lastbilen igår... Om hon kör bil som hon kör scoooter så förstår jag att saker tar stryk... haha"
-----
Ja, vad ska man säga? Kom hem sent igårkväll efter 3 dagar i Linköping, första stoppet som produktionsledare på L'Oréal Touren. Kände mig inte helt kurrant efter dryga 20 mil Ensam i en Lastbil i Kolsvarta Natten. Men jag klarade mig galant... tills jag råkade finslipa grannens träd, som nu mer liknar ett buskage...
Så var det i alla fall måndag - ny vecka, nya tag.
Äntligen var det dags att återse Sandra. Vi skulle ses i Årsta vid 10-tiden för att fylla bananbilen med smoothies och sen leverera dessa till utvalda friskisanläggningar i city.
Att vakna på fel sida av uret...
Klockan ringer halv 8. Jag snoozar om. Kvart i 10 blinkar ett sms från sandra, DÅ vaknar jag. Fan. Inte nog med att jag lyckats försova mig med en felmarginal på dryga 2 timmar. Det är pappas födelsedag och jag hinner inte mer än säga Grattis... för att sen hasta kvasta till jobbet.
Om jag vetat DÅ hur dagen skulle te sig hade jag Aldrig gått upp...
Vilse i min egen trädgård...
Det finns bra dagar. Det finns dåliga. Idag har varit en bra dag - bortsett från allt dåligt. Sandra är grym. Det finns ingen som kan få tiden att gå så fort som hon. Samtalsämnena tar aldrig slut.
Ungefär som när vi kör fel i stan. Det är en never ending story att köra bil på söder. Återvändsgränder. Enkelriktat. Bussfiler. Idag har vi kört i så många bussfiler, parkerat på så många olämpliga ställen och brutit mot så många heldragna lagar att om polisen skulle läsa det här nu, skulle de måla in oss bakom galler - a lifetime!
Samtalsämnen är det aldrig ont om med sandra som sällskap. En dag tillsammans med henne är som ett Sex and the City-avsnitt. Vi avverkade både det ena och det andra...
Jag är för trött för att skriva ner allt som hänt idag så nedan tänker jag helt enkelt delge några utdrag från sandras eminenta dagsbeskrivning:
"Cyklister"
Finns det något värre än cyklister när man kör en stor bil? Men jag har hört att ingenting händer om man kör över dem, antingen reser de bara på sig igen eller så försvinner dem. Hur som helst är det helt lagligt att köra över störande cyklister.
Hurvida det är lagligt att kasta smoothies i huvudet på dem... det vet jag inte? ("Har man inte hjälm får man skylla sig själv!" melans anm.)
"Coast to coast"
Mickan; Sandra, vi ska köra coast to coast i USA. Ärligt, så gå inte och skaffa någon kille nu, man måste vara singel.
Sandra; Öh, ja ok
Mickan; Jag känner lite polare här och lite där så då har vi boende, sedan stannar vi på olika sådan där vägkrogar som i filmer och dansar lite kring en stolpe så har vi pengar för dagen, så slipper vi bekymra oss över det ekonomiska. Så får vi ragga upp någon att ligga med alla andra kvällar.
Sandra; Låter som vi har en plan
Mickan; Asså, det är så skönt med dig för du är typ den enda som man skulle kunna åka med på en sån grej och som faktiskt skulle kunna göra sådär.
Sandra; Tyvärr så, ja... Måste hem och börja öva upp stripteasen...
"Hur dåliga är vi inte på kondom?"
Det här samtalet ledde oss fram till att det var klamydiamåndagen och att vi verkligen borde hitta en drop-in så vi kunde testa oss. Synd bara så hittade vi aldrig någon, men som Mickis sa; det kanske är lika bra för hade det varit positivt så måste man berätta alla man legat med så de kan skicka hem ett sånt där brev till dem... och det vill man ju inte...
Bortsett från att vi alltså brutit mot sjuttioelva trafikregler hann vi också med att vandalisera bilen. Invändigt som utvändigt.
Efter lunch.
Eftersom sandra sitter i telefon blir det melan som kör. Men med en kaffe i handen går det inte alltid helt smärtfritt. En kopphållare i det här läget vore inte helt fel. O jag hittar en...
...Trodde hon, Ja!
Plötsligt sitter jag där med ett hål i panelen och en bit inredning i handen. Vad luckan egentligen var till för vet vi fortfarande inte, men en kopphållare var det Inte!
-----
Jag kommer på den briljanta idén - när vi ändå är i faggorna - att göra ett pitstop vid Notar. Min bästa vän från låg- o mellanstadiet o hennes kille är nyss hemkomna från Aussi o då är det värt att svänga förbi o hälsa på! Av tidigare erfarenhet är mitt lokalsinne ungefär lika slipat som hos en yr höna... såhär lät det (enligt sandra):
Min beskrivning; "det ligger på götgatan, vid medborgarplatsen fast mer åt londonviadukten hållet..." Sandra har ingen som Helst aning om vart vi ska... och jag ber om hjälp... gång på gång:
M; Vart är vi nu?
S; Hornsgatan
M; Men det låter bra, här var det nog, fast mer åt medborgarplatsen
S; Sväng ner någon gata här då så kommer vi dit
M: Eller var det Torkelgatan
S; Finns det en sådan?
M; Äsch, i linköping fanns det iaf... Det kan vara götgatan!
S; Den ligger längre fram men det är enkelriktat så vi kommer inte upp
M; Men ska jag svänga ner i tunneln så vi kommer till medis?
S; Gör det
M; Folkungagatan kanske det var!
S; Vet du hur många gator du sagt att det ligger på nu?
M; Men här är det nog, här framme, vart är vi?
S; Folkungagatan
M; Yes, jag hade rätt!
-----
Än är inte helvetesdagen över. Några U-svängar senare och körningar mot neonrosa har vi hunnit fram till kvällens sista smoothie-leverans. St Eriksgatan. Jag kan själv inte riktigt förstå vad det var som hände. Jag är knugen himself på att köra bil.... men som sandra beskrev det:
"Ett enda stopp, ett par paket smoothies, sedan fick vi åka hem. Av någon konstig anledning dras dock bilen likt en magnet till en annan parkerad bil. Jag vet inte hur Michaela lyckades men helt plötsligt satt chiquitabilen fastkilad i en polsk bil"
Japp, polsk var den (det syntes PÅLACKEN!!) o fastkilad var bara förnamnet. Däcken gick inte att rubba.
"Oavsett om melan körde framåt eller bakåt följde den andra bilen med... Vi hade helt enkelt krockat."
Det förmildrade inte direkt omständigheterna när polackjävelns billarm satte igång. Lät som kolmårdens nationalsång. Fruktansvärt högt var det också. Det fanns med andra ord inte en kotte på hela kungsholmen som INTE märkt vad vi lyckats åstadkomma. Som creme de la creme stoppade vi dessutom all förbipassage och längs med hela St Eriksgatan ringlades nu en väsande orm-kö av tutandes busschaufförer och tjuriga måndagsbilister. Det var ju inte precis den Top Noche-parkering jag hade hoppats på...
Hur som haver så löste sig allt. Polacken som till en början ångade som en vattenkokare hjälpte till att tragla oss ur den bokstavligt talat trånga situiationen och med en blinkning och ett "Om du behöver bygga om någon gång - ring mig!" bytte han sitt visitkort mot mitt mobilnummer.
Till sist: Jag varken bekräftar eller dementerar något av ovanstående.
What happends in bananbilen - Stays in bananbilen!
Kör så det ryker!
MξLAN
Mamma...
Som taget direkt ur 80-talet. Japp. Här har vi henne. Melan Bengtsson.
Jag får ofta höra hur lik jag är min pappa. De som sett min faster på bild från tidigare år tycker att jag är ännu mer lik henne. En riktigt Blomkål'are med andra ord. Men mamma, det är inte ofta jag får höra att jag är lik min mamma...
Men Mamma! Vet du...
(gud, jag vet inte hur jag skall säga det här???)
(tro mig, frisyren gör det inte lätt...)
...Är det inte lite likt?!
Jag får ofta höra hur lik jag är min pappa. De som sett min faster på bild från tidigare år tycker att jag är ännu mer lik henne. En riktigt Blomkål'are med andra ord. Men mamma, det är inte ofta jag får höra att jag är lik min mamma...
Men Mamma! Vet du...
(gud, jag vet inte hur jag skall säga det här???)
(tro mig, frisyren gör det inte lätt...)
...Är det inte lite likt?!
The legend of the Fall
September 9, 2008
Och som legenden säger...
När jobbet sätter igång tar immunförsvaret semester!
Så lagom till en hektisk höst insjuknar var o varannan kotte. Typ jag...
Virriga virus vet inte vad de vill. Vad som till en början var lite kittlande i gomseglet övergick till brutal halsonda. Strax därefter tog det hissen upp till bihålorna, vilket inte bara har resulterat i ihärdigt snytande, det har gjort mig till ett rikspucko också.
För inte är det lätt att vara smart...
när tusen Måsten snurrar i huvudet, i ett huvud som redan är sprängfyllt med snor. Att man på kuppen varken Ser (ögonen rinner) o inte heller Hör (ständigt lock, som att åka tåg in och ut 24/7 i sthlms tunnelbanesystem) väger inte direkt upp. Kroppen är segare än en geléråtta...
---
Har hört att varje gång man nyser, svimmar man. Typ en nanosekund. Eller var det att hjärtat stannar? Nej det var nog hicka... Men iaf, summan av kardemumman: jag har vart avsvimmad många nanosekunder!
---
Familjen virus tog sig sedan friheten att - på min bekostnad - boka en härlig semester i mina lungor. Förhoppningsvis blir den inte långvarig. Jag hoppas att de drunknar i slem-tsunamin...
Ett besök hos doktorn känns överdrivet när man lika gärna kan få bästa medicinen ordinerat av kollegorna: "Stanna hemma. Ta det lugnt. Drick thé. Kurera dig..."
Och OM jag har kurerat mig! I nästa inlägg får ni resultatet...
Häck väck våt fläck!
MξLAN
Och som legenden säger...
När jobbet sätter igång tar immunförsvaret semester!
Så lagom till en hektisk höst insjuknar var o varannan kotte. Typ jag...
Virriga virus vet inte vad de vill. Vad som till en början var lite kittlande i gomseglet övergick till brutal halsonda. Strax därefter tog det hissen upp till bihålorna, vilket inte bara har resulterat i ihärdigt snytande, det har gjort mig till ett rikspucko också.
För inte är det lätt att vara smart...
när tusen Måsten snurrar i huvudet, i ett huvud som redan är sprängfyllt med snor. Att man på kuppen varken Ser (ögonen rinner) o inte heller Hör (ständigt lock, som att åka tåg in och ut 24/7 i sthlms tunnelbanesystem) väger inte direkt upp. Kroppen är segare än en geléråtta...
---
Har hört att varje gång man nyser, svimmar man. Typ en nanosekund. Eller var det att hjärtat stannar? Nej det var nog hicka... Men iaf, summan av kardemumman: jag har vart avsvimmad många nanosekunder!
---
Familjen virus tog sig sedan friheten att - på min bekostnad - boka en härlig semester i mina lungor. Förhoppningsvis blir den inte långvarig. Jag hoppas att de drunknar i slem-tsunamin...
Ett besök hos doktorn känns överdrivet när man lika gärna kan få bästa medicinen ordinerat av kollegorna: "Stanna hemma. Ta det lugnt. Drick thé. Kurera dig..."
Och OM jag har kurerat mig! I nästa inlägg får ni resultatet...
Häck väck våt fläck!
MξLAN
Höst
September 1, 2008
Det är höst...
Officiellt är det höst. För kalendern slog just september. Inte nog med att vi är inne i årets nionde månad (kvinnor bär foster så här länge i kroppen!! innan de ploppar ut... HERREGUD säger jag bara... det är ju en hel evighet! Det har passerat en vinter, en vår och en sommar sedan årskiftet... Nio månader. Lång tid. Att dem orkar..??)
Men september måste inte nödvändigtvis betyda höst. Jag minns år då indiansommarn levt långt in i oktober. Det är möjligt att antalet ryms mellan handens fem fingrar. Men de har existerat.
Det är bara en tidsfråga innan stickade koftor är ett måste och att leta fram ficklampan är en nödvändighet varje gång man ska lyckas fippla upp cykellåset trots att klockan inte är mer än fem på eftermiddagen... Sakta men säkert gulnar löven för att sedan falla till marken och bädda in alla små blomster tills de knoppar upp nästa vår igen.
Hur nära hösten än hunnit smyga sig på, hur länge den än har legat i luften har jag inte märkt av det... förrens idag.
För just idag. Idag. Flyttade enckasson ner till Kalmar. På riktigt.
Först idag insåg jag...
Det är mörkt nu.
MξLAN
Det är höst...
Officiellt är det höst. För kalendern slog just september. Inte nog med att vi är inne i årets nionde månad (kvinnor bär foster så här länge i kroppen!! innan de ploppar ut... HERREGUD säger jag bara... det är ju en hel evighet! Det har passerat en vinter, en vår och en sommar sedan årskiftet... Nio månader. Lång tid. Att dem orkar..??)
Men september måste inte nödvändigtvis betyda höst. Jag minns år då indiansommarn levt långt in i oktober. Det är möjligt att antalet ryms mellan handens fem fingrar. Men de har existerat.
Det är bara en tidsfråga innan stickade koftor är ett måste och att leta fram ficklampan är en nödvändighet varje gång man ska lyckas fippla upp cykellåset trots att klockan inte är mer än fem på eftermiddagen... Sakta men säkert gulnar löven för att sedan falla till marken och bädda in alla små blomster tills de knoppar upp nästa vår igen.
Hur nära hösten än hunnit smyga sig på, hur länge den än har legat i luften har jag inte märkt av det... förrens idag.
För just idag. Idag. Flyttade enckasson ner till Kalmar. På riktigt.
Först idag insåg jag...
Det är mörkt nu.
MξLAN
