Klamydiamåndagen
September 15, 2008
Stockholm
För att inledningsvis beskriva hur kaotiskt mitt senaste dygn vart så kommer här ett citat från marias blogg:
"Mickan ringde föresten mig nyss.. Jag förstod av allt skrattande att det var något som hade hänt. Asså Maria, vet du vad jag har gjort. Jag har krockat med Chiquitabilen.... För er som missat gårdagens inlägg så körde hon ner grannens träd med lastbilen igår... Om hon kör bil som hon kör scoooter så förstår jag att saker tar stryk... haha"
-----
Ja, vad ska man säga? Kom hem sent igårkväll efter 3 dagar i Linköping, första stoppet som produktionsledare på L'Oréal Touren. Kände mig inte helt kurrant efter dryga 20 mil Ensam i en Lastbil i Kolsvarta Natten. Men jag klarade mig galant... tills jag råkade finslipa grannens träd, som nu mer liknar ett buskage...
Så var det i alla fall måndag - ny vecka, nya tag.
Äntligen var det dags att återse Sandra. Vi skulle ses i Årsta vid 10-tiden för att fylla bananbilen med smoothies och sen leverera dessa till utvalda friskisanläggningar i city.
Att vakna på fel sida av uret...
Klockan ringer halv 8. Jag snoozar om. Kvart i 10 blinkar ett sms från sandra, DÅ vaknar jag. Fan. Inte nog med att jag lyckats försova mig med en felmarginal på dryga 2 timmar. Det är pappas födelsedag och jag hinner inte mer än säga Grattis... för att sen hasta kvasta till jobbet.
Om jag vetat DÅ hur dagen skulle te sig hade jag Aldrig gått upp...
Vilse i min egen trädgård...
Det finns bra dagar. Det finns dåliga. Idag har varit en bra dag - bortsett från allt dåligt. Sandra är grym. Det finns ingen som kan få tiden att gå så fort som hon. Samtalsämnena tar aldrig slut.
Ungefär som när vi kör fel i stan. Det är en never ending story att köra bil på söder. Återvändsgränder. Enkelriktat. Bussfiler. Idag har vi kört i så många bussfiler, parkerat på så många olämpliga ställen och brutit mot så många heldragna lagar att om polisen skulle läsa det här nu, skulle de måla in oss bakom galler - a lifetime!
Samtalsämnen är det aldrig ont om med sandra som sällskap. En dag tillsammans med henne är som ett Sex and the City-avsnitt. Vi avverkade både det ena och det andra...
Jag är för trött för att skriva ner allt som hänt idag så nedan tänker jag helt enkelt delge några utdrag från sandras eminenta dagsbeskrivning:
"Cyklister"
Finns det något värre än cyklister när man kör en stor bil? Men jag har hört att ingenting händer om man kör över dem, antingen reser de bara på sig igen eller så försvinner dem. Hur som helst är det helt lagligt att köra över störande cyklister.
Hurvida det är lagligt att kasta smoothies i huvudet på dem... det vet jag inte? ("Har man inte hjälm får man skylla sig själv!" melans anm.)
"Coast to coast"
Mickan; Sandra, vi ska köra coast to coast i USA. Ärligt, så gå inte och skaffa någon kille nu, man måste vara singel.
Sandra; Öh, ja ok
Mickan; Jag känner lite polare här och lite där så då har vi boende, sedan stannar vi på olika sådan där vägkrogar som i filmer och dansar lite kring en stolpe så har vi pengar för dagen, så slipper vi bekymra oss över det ekonomiska. Så får vi ragga upp någon att ligga med alla andra kvällar.
Sandra; Låter som vi har en plan
Mickan; Asså, det är så skönt med dig för du är typ den enda som man skulle kunna åka med på en sån grej och som faktiskt skulle kunna göra sådär.
Sandra; Tyvärr så, ja... Måste hem och börja öva upp stripteasen...
"Hur dåliga är vi inte på kondom?"
Det här samtalet ledde oss fram till att det var klamydiamåndagen och att vi verkligen borde hitta en drop-in så vi kunde testa oss. Synd bara så hittade vi aldrig någon, men som Mickis sa; det kanske är lika bra för hade det varit positivt så måste man berätta alla man legat med så de kan skicka hem ett sånt där brev till dem... och det vill man ju inte...
Bortsett från att vi alltså brutit mot sjuttioelva trafikregler hann vi också med att vandalisera bilen. Invändigt som utvändigt.
Efter lunch.
Eftersom sandra sitter i telefon blir det melan som kör. Men med en kaffe i handen går det inte alltid helt smärtfritt. En kopphållare i det här läget vore inte helt fel. O jag hittar en...
...Trodde hon, Ja!
Plötsligt sitter jag där med ett hål i panelen och en bit inredning i handen. Vad luckan egentligen var till för vet vi fortfarande inte, men en kopphållare var det Inte!
-----
Jag kommer på den briljanta idén - när vi ändå är i faggorna - att göra ett pitstop vid Notar. Min bästa vän från låg- o mellanstadiet o hennes kille är nyss hemkomna från Aussi o då är det värt att svänga förbi o hälsa på! Av tidigare erfarenhet är mitt lokalsinne ungefär lika slipat som hos en yr höna... såhär lät det (enligt sandra):
Min beskrivning; "det ligger på götgatan, vid medborgarplatsen fast mer åt londonviadukten hållet..." Sandra har ingen som Helst aning om vart vi ska... och jag ber om hjälp... gång på gång:
M; Vart är vi nu?
S; Hornsgatan
M; Men det låter bra, här var det nog, fast mer åt medborgarplatsen
S; Sväng ner någon gata här då så kommer vi dit
M: Eller var det Torkelgatan
S; Finns det en sådan?
M; Äsch, i linköping fanns det iaf... Det kan vara götgatan!
S; Den ligger längre fram men det är enkelriktat så vi kommer inte upp
M; Men ska jag svänga ner i tunneln så vi kommer till medis?
S; Gör det
M; Folkungagatan kanske det var!
S; Vet du hur många gator du sagt att det ligger på nu?
M; Men här är det nog, här framme, vart är vi?
S; Folkungagatan
M; Yes, jag hade rätt!
-----
Än är inte helvetesdagen över. Några U-svängar senare och körningar mot neonrosa har vi hunnit fram till kvällens sista smoothie-leverans. St Eriksgatan. Jag kan själv inte riktigt förstå vad det var som hände. Jag är knugen himself på att köra bil.... men som sandra beskrev det:
"Ett enda stopp, ett par paket smoothies, sedan fick vi åka hem. Av någon konstig anledning dras dock bilen likt en magnet till en annan parkerad bil. Jag vet inte hur Michaela lyckades men helt plötsligt satt chiquitabilen fastkilad i en polsk bil"
Japp, polsk var den (det syntes PÅLACKEN!!) o fastkilad var bara förnamnet. Däcken gick inte att rubba.
"Oavsett om melan körde framåt eller bakåt följde den andra bilen med... Vi hade helt enkelt krockat."
Det förmildrade inte direkt omständigheterna när polackjävelns billarm satte igång. Lät som kolmårdens nationalsång. Fruktansvärt högt var det också. Det fanns med andra ord inte en kotte på hela kungsholmen som INTE märkt vad vi lyckats åstadkomma. Som creme de la creme stoppade vi dessutom all förbipassage och längs med hela St Eriksgatan ringlades nu en väsande orm-kö av tutandes busschaufförer och tjuriga måndagsbilister. Det var ju inte precis den Top Noche-parkering jag hade hoppats på...
Hur som haver så löste sig allt. Polacken som till en början ångade som en vattenkokare hjälpte till att tragla oss ur den bokstavligt talat trånga situiationen och med en blinkning och ett "Om du behöver bygga om någon gång - ring mig!" bytte han sitt visitkort mot mitt mobilnummer.
Till sist: Jag varken bekräftar eller dementerar något av ovanstående.
What happends in bananbilen - Stays in bananbilen!
Kör så det ryker!
MξLAN
Jag skrattar så jag gråter, ser ingenting. Det är kanske bäst vi ringer och förvarnar Stockholms bilister och cyklister idag?
Jag vet inte om jag skrattar eller gråter men tårar kommer det iallafall!
