Boarding the flight to neverland
Klockan slår snart spöktimma. Med ett glas juice och en påse "JÄTTE"salt sitter jag - over and over again - och faschineras över den orala kapacitet somliga besitter.
Se bara på detta klipp. En, i vanlig tappning, riktigt bra låt. Men här: en helt makalös version. Outstanding! Här snackar vi G I R L P O W E R ! Lyssna och njut...
http://www.youtube.com/watch?v=VVXtawJXcbg&feature=related (Froufrou - Let go)
Bonne nuit!
Ad astra per aspera
Oktober har blivit en ROSA månad. En månad för att samla in pengar till bröstcancerforskning. Varför media valt just oktober har jag ingen aning om. Kanske för att den vanligtvis är en av de absolut tråkigaste månaderna på året, för att den annars bara skulle vara... GRÅ?! Jag är helt och fullt FÖR kampanjen. Absolut. Baksidan av allt ståhej är dock att folk tenderar att glömma. Så fort det står November i kalendern åker många rosa band av. Donationer känns inte längre lika aktuellt, inte lika "inne". Men kampen fortsätter!
Till stjärnorna genom svårigheter
Sorgligt nog, inte för alla... Inte för mig och min familj. Inte för min Styvis. I slutet av oktober tog han sitt sista andetag. Det är idag en vecka sen begravningen, fyra veckor sen han somnade in. Jag kan fortfarande inte inse att han faktiskt aldrig vaknar upp igen...
På ömse sidor
Den räknas inte. Jag har bara slunkit in i rummet bredvid.
Inget har hänt.
Allt är precis som det var. Jag är jag och ni är ni, och det gamla livet
som vi levde så kärleksfullt ihop är oberört, oförändrat.
Vad vi än var för varandra är vi ännu.
Kalla mig för det gamla bekanta namnet.
Tala om mig på samma nonchalanta sätt som ni alltid har gjort.
Låt inte ert tonfall förändras. Anlägg ingen tvunget allvarlig eller
sorgsen min.
Skratta som vi alltid brukade skratta åt små skämt vi gladde oss åt
tillsammans.
Lek, le, tänk på mig, be för mig.
Låt mitt namn var på allas läppar, som det alltid har varit.
Låt det uttalas utan ansträngning utan tillstymmelse till en skugga över
sig.
Livet betyder allt det någonsin har betytt. Det är likadant det alltid har varit.
Det finns en absolut och obrytbar kontinuitet.
Vad är denna död annat än en försumbar olyckshändelse?
Varför skulle jag var ur sinn bara för att jag är ur syn?
Jag väntar ju blott på er en liten stund här någonstans i närheten,
alldeles om hörnet.
Allt är väl.
Torsk på torsk. Tårta på tårta.
Det var en redigt trött tjej som vid 11-tiden idag väcktes av mobilen... Piggnade dock kvickt till då det inte var vem som helst - min förlorade bästaste vän! Hon flydde landet för ett par år sen för varmare breddgrader och vi har därför inte setts allt för ofta på senare tid. Hon är mamma till världens finaste prinsessa och har nu lovat mig att jag ska få ha de båda här hemma ett tag. Jag är därför kanske vintergatans lyckligaste människa.
Efter morgonstundens guld i form av mackor o rykande varm choklad väntade en heldag på innebandyläktaren.
Match 1: Hawks (a-laget) vs Örebro - bra match, inga konstigheter. Captain Joels Hawks ägde i stort sett hela matchen. Tyvärr visade sig inte detta i resultatet. Slutade 3-4, torsk. Surt sa räven.
Match 2 - P93 div 1: Lidingö vs Hawks - Slutade även den i förlust, 4-3. Hade det inte varit för de två hormonstinna pojk-glinen som dömde matchen (ja, jag är partisk... men de var uppenbart mer intresserade av varandra än att döma rätt och rättvist) hade jag sagt att det var en bra match. Nu jollrade de runt i sin egen värld och lekte "sug o blås", blåste för allt och inget, i stort sett varje gång till liiiidingös fördel. Hawks support tyckte väl det blev lite för mycket och la sig till slut i. Vad gör då domar-fanskapet? Han blåser av! Oh really?! Med motiveringen:
"Någon på läktaren har något att säga, vad ville du???"
Mitt (!!) under hässelbys uppspel. Två killar fria och i stort sett bara sekunder från kvittering. Ibland undrar man vem fan som släckte lyset!
Gårdagen bjöd på ett riktigt lyckat event. Tv3 firar 20år i år, och detta med dunder och brak. I en lokal strax utanför stan bjöds gästerna på extraordinära uppträdanden (bla av Ung utan Pung & "du har hört den förut så du visslar med mig ba" - Petter), god mat, sprakande inomhusfyrverkerier OCH en fullt fungerande garderob (trots att free sparkling liquid tenderar att få folks garderobsbrickor att spårlöst försvinna). Halelulja moment!
När jag kom dit var klockan 15... 17 koppar kaffe och minst lika många energy-gums senare så var festen slut. Dock visade klockan inte alls 02:30, som det var sagt att den skulle göra då vi kom därifrån. Hon var 04:15. Men säg - vad gör det? Vid halv sju-snåret imorse boardade jag flighten to Neverland, 2 flarror Taittinger o en fet packe snurre rikare... Ja e int' bitter!
Nu väntar en härlig mjukiskväll framför tv'n med mor och lillebror. Till er som väljer att supa ner er ikväll.... Kör hårt! Imorn mår ni ändå som ni förtjänar!
MξLAN
Jag måste klippa mig! Och skaffa ett jobb...
Klippa mig just för att det börjar bli aningen långt, och för det faktum att jag faktiskt näst intill haft samma frisyr sen dagen jag började skolan. Dock utan lugg de senaste 12 åren - tacka gud för det. Och gällande jobbfrågan. Skaffa mig ett jobb. ETT jobb. ETT! I singular.
Jag är en sån där rastlös jävel. Som bara av tanken på att göra samma sak dag ut och dag in får både herpessår, dåligt hår och panikångestattack. Att sitta framför ett skrivbord och stirra sig blind på papper med texter och sifferkoder... Brrr. För att inte tala om tanken på plugg. Grått hår som ett brev på posten, tackar tackar. Jag k r ä v e r stimulans och variation, fart och fläkt. Psykisk som fysisk.
Jag ser det snarare som att jag "samlar" jobbtimmar, medan många andra "avverkar" sina. Vissa dagar ringer klockan way to early och jag spenderar timmar med en blick som går i kors och en kropp som inte går att manövrera (mer än det som tacksamt nog redan går på rutin), i grönt förkläde som frukostflinga på hotell. Andra dagar erbjuder sovmorgon men genererar i mycket långa dagar/kvällar/nätter som värdinna på något event. Ytterligare dagar nissas det på restaurang eller serveras på någon festlighet. Eller någon av mina andra sysslor...
En vecka är jag kanske i fjällen, varvar after ski och skidåkning med timmar av promo för nikotinfritt snus på ett av ortens hetaste uteställen. Eller så kanske det är sommar... och jag är ute i skärgården, informerar kroggäster huruvida man dricker snaps på bästa sätt. Kryddat brännvin. Okryddat brännvin. Kummin anis fänkål. Några timmars jobb för att sen ha möjligheten att avnjuta dagens soliga timmar på en båt, i en stilla vik, med ett glas rosé och trevligt sällskap. Jag är en livsnjutare utan dess like!
Livet har sina olika faser. Det fungerar inte alltid så här - tro mig, jag veeet! Jag klurar så det ryker om de grå där uppe på loftet. En dag vet jag också vad jag vill. Nångång... Nånstansch! Jag har liksom bara inte hittat mitt kall... än.
Existerande dilemma: Frihet kontra ekonomisk trygghet.
Peace out
MξLAN
Den lilla Rosa Tryggheten
Jag har bloggat i princip så länge jag kan minnas. Bara det att bloggen från början inte alls var en blogg. Det var en liten rosa hjärtformad bok, med ett litet rosa hänglås i plast och tillhörande liten silverfärgad nyckel. Tillbehör som egentligen helt saknade funktion. Låset gick utan svårigheter att öppna med ett gem (hände X antal gånger då jag gömt nyckeln så bra att jag inte ens hittade den själv).
Men... De där menlösa tillbehören skapade ändå trygghet. Visst, mamma är trygghet, pappa är trygghet. Familj, vänner o kärlek likaså. Men jag minns att jag såg den lilla rosa - som jag kunde berätta allt för o sen låsa - som min bästa vän. Vi delade Allt!
Allt som kändes väsentligt på den tiden. Som att jag fått ett Sega i julklapp med 3 olika spel. Att jag tillsammans med en kompis busringt till familjen Storm och sagt "håll i hatten!". Att jag varit på utflykt med skolan eller att jag gjort något riktigt dumt och att jag därför hade rumsarrest. Att jag med ~stort H~ hatade mamma, dumma dumma hata hata (för att någon timme senare kryssa över alltihopa o skriva FÖRLÅT! förlåt förlåt mamma, jag menade det inte, jag älskar dig!). Som att jag just fått en alldeles underbar lillebror... för att sen - några år senare - kunna skriva att han lyckats slänga ner sin bajsblöja i toaletten... eller att han var världens jobbigaste som drog mig i håret och kastade tv-dosan på mig så jag fick fläskläpp...
Det var Back in the Days. Sen dess har den lilla rosa hamnat i en låda och ersatts med en blå, en brun, en svart, en röd (could go on 4ever)... och med ett innehåll en 7årings vildaste fantasi aldrig ens varit i närheten av.
Jag tar det nu - 15år senare - till en ny nivå. Cyberspace. Inge lås, inge bom. Offentlighetens Mekka. Yttrandefrihetsgudinnan, må du vara med mig. Amen..............duuuurå
Välkommen till min blogg. No mercy. Nu kör vi.
~MξLAN~
