Hellooo Honeypuffs

Oktober 06, 2008

Stockholm

Varför gör jag såhär...
mot mig själv? Varför kan jag inte bara inse mina begränsningar och ge upp? Jag vet inte om jag föddes med en självförnedrings-gen för mycket  eller om det bara är något psykiskt snedsprång som blitt på vägen.

I tro o hopp om att en gång få titta sig i spegeln o säga: "Wow, i did this. All by myself" fortsätter jag. Man kan ju undra hur många misstag som krävs för att den här tjejen ska lära sig...

Mm precis, jag har färgat håret... Igen!


O ja, det är Precis den färgen det alltid blir. Orange. Guld. Gult. Whatever.

Jag lämnar inte huset en meter utan kepa. Ärligt talat så lämnar jag inte ens fåtöljen utan kepa. Att se sig själv i spegeln med det här håret får en att vilja gå upp i rök... Eller bli en våt fläck.

Enligt mina beräkningar finns ingen annan utväg än att färga det brunt. Mörkt brunt. O får jag inte tag i en frisör, helst igår, så kommer det (aj aj aj) sluta med att jag tar saken i egna händer...

Säger som  Sheldon i The Big Bang Theory:

"Goodbye Honeypuffs - Hello Big Bran"



MξLAN

Kommentarer
Postat av: mary

Melii, vad tänkte du nu? Tänkte du alls? :)

2008-10-06 @ 17:37:09
URL: http://http:myranmary.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0