Hotellnätter
Maj 29, 2008
Från Sundsvall till Sthlm...
I 4 veckor har jag levt som en nomad, förflyttat mig från stad till stad - i stort sett varje dag. Imorse lämnade vi Sundsvall som var sista stopp för Vårruset. För mig. Turnerandet sätter sina spår. Ont i delar av kroppen man inte ens visste fanns. Än så länge har det varit Enbart fysiskt. Men, jag vet... Sakta men säkert börjar det krypa i skinnet på en...
The posttraumatic event disorder.
Tomheten. Ensamheten. Inte längre en del av Teamet. Den totala definitionen av att återigen vara singular.
-----
Efter att ha jobbat på resande fot flertalet gånger vet jag precis vad som komma skall. Imorn är det tillbaka till verkligheten. Då sitter jag återigen på kontoret. Det är inte det att jag inte vill. Det ska bli skönt att få vara hemma några veckor. Slippa leva i en rörig väska. Komma igång med träning. Hänga med polarna. Träffa familjen.
Men det här livet är en del av mig... Den del som skriker rakt ut i längtan efter att se sig om. Den rotlösa. Sällskapssjuka. Möjligheten att lära känna nya människor och vetskapen om att de alltid finns där. Bara någon dörr ifrån... Det krävs en Hel del för att orka men ger samtidigt Så mycket tillbaka.
Det är helt enkelt lite som när man tog studenten. Att tvingas sticka hål på den annars så självklara sociala bubblan man levt i den senaste tiden.
-----
Nästa milstolpe blir midsommar. Känner en otrolig längtan efter att komma ut på landet, i skärgården. Att kunna andas. Att bara Vara. Och mest av allt... åka båt!
3 veckor kvar
Från Sundsvall till Sthlm...
I 4 veckor har jag levt som en nomad, förflyttat mig från stad till stad - i stort sett varje dag. Imorse lämnade vi Sundsvall som var sista stopp för Vårruset. För mig. Turnerandet sätter sina spår. Ont i delar av kroppen man inte ens visste fanns. Än så länge har det varit Enbart fysiskt. Men, jag vet... Sakta men säkert börjar det krypa i skinnet på en...
The posttraumatic event disorder.
Tomheten. Ensamheten. Inte längre en del av Teamet. Den totala definitionen av att återigen vara singular.
-----
Efter att ha jobbat på resande fot flertalet gånger vet jag precis vad som komma skall. Imorn är det tillbaka till verkligheten. Då sitter jag återigen på kontoret. Det är inte det att jag inte vill. Det ska bli skönt att få vara hemma några veckor. Slippa leva i en rörig väska. Komma igång med träning. Hänga med polarna. Träffa familjen.
Men det här livet är en del av mig... Den del som skriker rakt ut i längtan efter att se sig om. Den rotlösa. Sällskapssjuka. Möjligheten att lära känna nya människor och vetskapen om att de alltid finns där. Bara någon dörr ifrån... Det krävs en Hel del för att orka men ger samtidigt Så mycket tillbaka.
Det är helt enkelt lite som när man tog studenten. Att tvingas sticka hål på den annars så självklara sociala bubblan man levt i den senaste tiden.
-----
Nästa milstolpe blir midsommar. Känner en otrolig längtan efter att komma ut på landet, i skärgården. Att kunna andas. Att bara Vara. Och mest av allt... åka båt!
3 veckor kvar
Kommentarer
Trackback
