Melan on Tour

----------------------

Om du tar 2 blåbär, skickar ut dem på en scooter i S T O R M. Adderar en praktfull dimma (där du knappt kan skåda dina egna tumvantar), ger dem full tank o ber dem tuta o köra... Då har du förmodligen gjort ditt Livs Största Misstag!

Sälen - Februari 16, 2008 (lördag)

Team von Dy blev under fredagen tillfrågade om de ville spendera lördag förmiddag på scootersafari. Det är ju inte precis Varje dag man får chansen att köra fjällfordon, och eftersom vi fortfarande inte sett skymten av några renar så blev beslutet rätt lätt.

Så vi kom där... på morgonen... i våra sneekers (08:a by heart), lätt tufsiga o smått berusade av adrenalin inför vad som komma skulle. Vi snokade snabbt reda på en varsin hjälm och varma kängor. Väl ute gav Tutor Johan oss en körlektion à la minute and... off we went!

Jag började att köra, maria ville sitta bak. Fine with me. Jag är inte den som är den. Snabblärd, gillar fart och en jävel på att manövrera. Eller...?

Första 10 minutrarna gick bra... riktigt bra. De kommande 5 likaså. Jag skulle egentligen vilja säga att Hela Resan gick som en dans på rosor. För tillbaka kom vi.

Varning...

Vi gjorde ett par stopp på vägen. Johan berömde oss för körningen, men han var tvungen att utfärda en liiiiten varning. En varning för marias ryggrads hälsa. Att sitta och köra är en sak, att sitta bak en annan. Det guppar så otroligt mycket mer. O visst, jag lyssnade och lärde. Något som senare kom att bli vår största tabbe...

Plump 1...
Nedförsbacke. Jag ser ojämn mark. Guppig mark. Smal passage. Branta kanter. Jag tänker på marias rygg och saktar ner. Uppförsbacke. Slow n easy, easy n slow. Tooooo Slow! Scootern kränger. Vi gör precis som johan lärt oss, kastar vår vikt åt motsatt håll men inte fasen hjälper det... Sssschvuch så kastas vi ned för branten. Pga den djupa snön stannar den lyckligtvis som en vält kossa och jag når nödstopp-knappen (den vi INTE skulle behöva använda). Jag passar på att haspla ur mig en fråga (det gäller att fråga! Vill man lära sig något så..).

"Eumm.. hur är det med bensinen o så, när man välter? Någonstans måste den väl läcka ur?"


Samtidigt som J svarar något i stil med att det inte är någon fara ser jag hur det börjar droppa. Dripp dropp dripp dropp... Plötsligt bara forsar bensinen ur. SLÄCK ALLA CIGARETTER, vrålar en röst i mitt huvud. Det är ingen som röker... Det krävs 4 starka babes och en johan för att få tillbaka vraket i spåret. Vi tuffar vidare...

Plump 2...
En skön raksträcka och vi når en hastighet av 65km/h. Livet är bra härligt! Det börjar bli lite skakigt i skogen. Alla dessa träd, smala stigar o snabba kurvor. Ett tu tre.. vägen svänger. Det gör definitivt inte jag. Så vi hamnar ute i skogen... Nej, dit skulle vi absolut inte! Efter den tidigare incidenten panikar vi smått o förbereder oss på värsta tänkbara scenario. Jag trycker på nödstopp-knappen (den vi INTE skulle trycka på ja) bara för att.. Det visade sig onödigt. Vi kom i spår bra mycket fortare än tidigare. Helt själva.

Ja, man skulle önska att det räckte med galenskaper nu. Men nej då, inte alls (Jag har nu frågat maria antalet gånger om inte hon ska ta över o köra men får samma svar: "Om du vill så fortsätt" O tack, jag fortsätter köra).

Vid tidpunkten ligger vi sist i skaran av 5 scootrar. Det känns smått riskabelt då det endast än Vi som vart på villovägar. Men just den här gången är jag inget annat än glad för detta.

Plump 3...
Vi är strax högst uppe på fjället. Det har börjat blåsa till riktigt ordentligt. Det kommer en raksträcka och jag pumpar gasen upp i 80. Det suger i magen. Wiiiee. Inom kort är hastigheten nere på säker mark men vad som i hela verket sker är att scooter-jäveln bestämmer sig för att köra åt sidan. Hångelsugen..? Jag vet inte vad han var... Eller om det var skylten (ni vet de gula kryssen, som visar var scooterleden går) som ville ligga? Spelar ingen roll vilket för Tro mig, ligga fick den!

Det är förmodligen en vind som fångar tag i oss. Jag kan inte göra Någonting. Ett snabbt bildspel passerar revy.
Hur vi kör Rakt In i stolpen och hur scootern gör tvärnit... Hur maria och jag flyger mil framåt o landar pladask som i det värsta magplasket. ELLER... hur scootern klyvs på mitten och vi likaså...

Jag vet inte riktigt Vad som händer, men uppenbarligen har vi änglavakt. Det enda jag hinner se är hur skylten DINK.. vilker sig under oss och med ett ...HOPP sprutar ut bakom oss. Vi hade sån röta att just Vår stolpe var av Trä. GAP-skrattandes tar vi oss ikapp resten av gruppen som vid detta tillfälle hunnit långt i förväg.

Faster Harder...

Jag väljer ändå att pusha upp gasen i över 90 blås på den sista sköna raksträckan... Därefter stannar vi till i en stuga på toppen. Äter gulasch o våfflor med grädde o sylt (gluten-maria väljer glutenfria... alternativ o avstår från att köra sista biten, why but why?).

Färden tillbaka till scooterstugan genomsyras av total dimma och stormvindar, japp, precis de som Carola sjöng om en gång i tiden... Strax innan 12 sluter vi upp med Rix-crewet vid Snötorget. I upplevelsebyn står Fondue-tältet stadigt och väntar. Korvtältet har för länge sedan blåst bort...

Slutet gott - Allting gott!