Melan on Tour

Mars 15, 2008

Efter 2 dagars total impregnering av melodifestival-bidragen (cd'n släpptes igår o har sen dess vart på repeat på Åhléns City) känner jag mig redo att tippa kvällens utgång. Håll i er. Here it comes...

Charlotte Perrelli har precis inlett 2008's svenska final av Melodifestivalen...
Bortsett från den glittriga microfonen som mer liknar en tillfredställelsens leksak än ett redskap för en Hero är hon outstanding. Hon kammar hem segern ikväll, med marginal. Charlotte+Hero är receptet på en 1999 års Favorit-i-Repris. Bered er på en brakfest nästa år. Eurovision 2009 - Welcome to Stockholm!


Sibel - Med en så fruktansvärt ful klänning förvånar det mig att hon ens tog sig helskinnad ur Andra Chansen... Och hon har den ikväll igen. Jag tippar att hon hamnar någonstans i bottengröten men trots detta kan jag inte fly gåshuden som uppkommer när hon stundtals tar sina fantastiskt fantalastiska toner. Att en sån röst kan rymmas i en så späd kropp är för mig en gåta. Detta bidrag är besviset på att svenska folket röstar med hörapparaten och inte med linserna...

Rongerdal - Hur löjligt det än kan kännas att 2 flintskalliga lingonbröder framför "Just a minute" så är detta faktiskt bra. Jag tror, och hoppas, att de åtminstonde ska kunna springa ifrån ett par bidrag i antal telfonringningar och sms.

Linda Bengtzing - "Alla flickor utom jag"... en dänga jag fortfarande inte kunnat lägga bakom mig. Trots alla dessa gånger man tjatat om hur sönderspelad den är kan jag inte låta bli att göra glädjeskutt varje gång den spelas. "Jag ljuger så bra" likaså. Sen har vi "Värsta schlagern" som förmodligen hade kammat hem förra årets melodifestival om den hade varit ett bidrag, men så var inte fallet. O så kom nu då "Hur svårt kan det va'?" Tre titlar som rimmar. Tre låtar som klingar likadant. Linda är för låten som krutet är för kanonen. Skulle gärna segertippa bidraget i min egen festival men chansen här är mindre sannolik. Topp 5...

Christer Sjögren - Jag har egentligen bara ett ord att säga. NEJ! "I love Europe", men hallå? Hur varm och solig en sommardag än kan vara så blir smöret inte mer rinnande än såhär. Att sveriges dansbands-fanatiker valt att svänga sina lurviga på fredagkvällarna o sen suttit som klistrade framför tv'n (och telefonen) de senaste lördagarna är.. klarare än korvspad. Men kvällens startfält är snarare ett minfält. Hit, men inte längre!

Amy Diamond - "Hej, jag heter Marre och jag e 17 barre". Nej, nu blev det fel. Amy var namnet. Och nåra 17 barre har hon inte hunnit uppnå än. Ynka 15 år, begåvad med en sjujäkla pipa, en fullbordad artist! Med låten "Thank You", en gnutta barnasinne och en stor dos hjärta skrapar hon ihop röster från höger och vänster. Men ikväll möter hon många av sina översittare o hamnar närmare slutet än toppen. Någon resa till Serbien blir det inte i år. Men hon har bra många år på sig...

Sanna Nielsen - Söt som en sockerkringla. Röst som en gudinna. Hon är trots sin ringa ålder gammal i gemet och även hon skulle ha potensial att kamma hem hela paketet. Men (ja, det finns alltid ett men), en ballad? Näe, hur bra hon än sjunger o hur vackert Empty Room är ljuder i våra snäckor så kan vi bara inte skicka en ballad... Hon placerar sig med all säkerhet Topp 3 men når inte hela vägen fram...

Nordman - Vad var det egentligen som hände? är frågan. Först slog bidraget ut duon Johnsson&Häggkvist, sen klev han över Suzzi Tapper med sjumilastövlarna... Jag undrar: Huuuur många gånger ska den stackars tjejen behöva brinna för att Nordman med bihang själva ska tröttna på låten? Jag säger inte att jag är less, jag menar bara att... det jag menar är att... aa, det är det jag menar.

Frida feat. Headline - Sommarens stora plåga är här! Och jag välkomnar den med öppna armar. För visst är det svårt att sitta still när "Upp o Hoppa" dånar ut ur högtalarna. Trots en alldeles egen Mowgli har jag dock svårt att se att det här skulle kunna bereda en väg till Eurovision... Nej, ikväll dunkas Frida Gul o Blå. Det blir en placering någonstans runt 7-8-9. Kanske en 10.,,

BWO - Eftersom Eurovision nowadays mer känns som en politisk uppgörelse snarare än en musiktävling skulle jag kunna tänka mig att skicka detta bidrag. Hur många östeuropeer kan motstå en show som denna? En Bard i höga klackar och en kastratsångare... BWO är dessutom lika stora i tidigare nämnd del av världen som hembränt är på svenska landsbygden. Och vad rör deras klädsel... Det är inte lätt att finna ord, jag vet helt enkelt inte om jag ska skratta eller gråta...