Melan on Tour

...Men SOM det kändes så!
I måndags var jag ledig. Ledig är lika med Inget Jobb. Ledig är Inte lika med slappa. Det finns ju så mycket mer i livet som måste tas tag i, sånt som man annars gärna sopar under mattan, så fort tiden tryter. Men för att hinna med allt skrev jag redan kvällen innan (jag har en fetisch för att skriva lappar, ja!) ett uppstyrt schema med start - frukost kl 9. Behöver jag säga att det sprack?

Trots att jag inte gick upp förrens 11 (plus moms) så hann jag beta av det mesta. Stök o bök, promenad med hunden, en snabbfika med exet och - sist men inte minst - en fikadejt med mary, sandy & dahlberg (aka Börje). Reunion a la Rix. Very much i like!
______

Påbörjade nästa projekts telefonutbildning vid 22-tiden... i hopp om att vara färdig för sängen vid 12-slaget. In My Dreams! 3 timmar senare la jag på luren. Min värld snurrade mer än någonsin. Röda toner. Gröna toner. Avfärgning hit. För-pigmentering dit. Intensivtoning, blekning, permanent. Ja, alla termer o tarmar du kan tänkas komma på inom hårfärgningen växte innanför pannbenet som en vattenskalle, ända tills det sprack. Jag somnade lätt berusad av väteperoxid...
______

Jag vill inte påstå att jag är troende. Gudar har aldrig varit min grej. Men jag är villig att erkänna min tro på ödet. O karma... Vid en korsning i Nacka möttes våra livsvägar. Ödet förde oss samman. Jag hoppas, och tror att ordet vägskäl endast existerar i Svenska Akademikers Ordlistor.. för oss är det bara ett påhitt!

Evigt tacksam.
Kärlek