Norrköping nästa!
Januari 9, 2008
Why, but why?...
Så har ännu en onsdag nått sitt slut. Det har varit en minst sagt omtumlande vecka. I söndags fick jag beskedet att en vän samma natt tagit sitt liv. En av mitt ex allra bästa vänner. My brother from another mother som de alltid sa...
Känslorna bara väller över en. Så jävla ledsen. Så arg. O förbannad. Allt bara snurrar i huvet och man förstår Ingenting. Hur kan det bara få hända? Varför?
Jag vet, jag borde inte tänka såhär.. Det är knappt 3 månader sen som min styvis tvingades att lämna detta liv pga den där otacksamma cancern. Han Ville leva..men fick inte möjligheten att välja. Så att någon då, som har hela livet framför sig, väljer att avsluta det tidigare... Nej nej nej. Jag Förstår bara Inte! Ibland är livet en gåta...o bra jävla orättvist
Imorgon bitti beger jag mig tillsammans med Occasion Crew mot världsmetropolen Norrköping... för diverse förberedelser inför fredagens event. Från tidig morgon till sen natt kommer det bjudas överraskningar och utmaningar. Temat är grymt. Vad som komma skall är det Ingen som vet. Jo, jag förstås...o min pluton. Men företaget - utan att nämna några namn (men det rimmar på sakta!) - har inte den blekaste. De vet inte ens vart de ska någonstans. Nästan lite som 'På Spåret'...
De kommer få det hett om öronen, sådär alldeles lagom körigt. Förhoppningsvis inge blod...men en hel del svett! O kanske lite tårar...
Först ska jag bara hinna med en karatesnabb storhandlingsrunda på MartinOlsson, plocka upp dagsransonen bröd på bageriet (no pall på headlines "Brommabarnen svälter") o köra det till skolkafeterian. Åka förbi Scandic o se om mina bortsprungna pjucks gömmer sig där. O så lämna igen bilen... Hur mela melon, tidsoptimisten herself, nu ska hinna med allt detta innan innan klockan slår 10... Det är en bra jävla fråga. Only time will tell.
Tillbaka i Huvudstaden igen lördag förmiddag. Ungefär när mat- o sovklockan ringer för lunch. Återkommer inom rimlig framtid med lägesrapport.
Over and out!
MξLAN
PS 1 Norrköping kan vara den stad som erbjuder den brutalt absolut fulaste dialekten i världshistorien (no offence billkärr). Hoppas att julgodiset fortfarande sprutar ur öronen... Knäck i lurarna är mitt enda hopp.
PS 2 Jag är inte bara jordens främsta tidsoptimist, jag är sämst på att vika kläder också! Så att pussla ner kavajer i kappsäcken (ute i sista sekund, sir yes sir) är liksom något av ett P-r-o-j-e-k-t för en sån som jag. Det blev typ, en ros... eller nåt. Är inte helt främmande för tanken att jag på fredag, när jag sätter på mig den, lär se ut som en såndär snögubbe i krepp-papper som man gjorde på dagis...
PS 3 Jag är inte bara tidsoptimist o sämst på att vika kläder. Jag är bäst på att bara klara av att göra en sak åt gången också! Mao, dags att få arslet ur vagn, packa det som packas kan. O slänga sig in i drömmarnas land... Helst med helikopter... Fort!
PS 4 Jag är typ BÄST på att rimma också... (med betoning på 'typ')
Why, but why?...
Så har ännu en onsdag nått sitt slut. Det har varit en minst sagt omtumlande vecka. I söndags fick jag beskedet att en vän samma natt tagit sitt liv. En av mitt ex allra bästa vänner. My brother from another mother som de alltid sa...
Känslorna bara väller över en. Så jävla ledsen. Så arg. O förbannad. Allt bara snurrar i huvet och man förstår Ingenting. Hur kan det bara få hända? Varför?
Jag vet, jag borde inte tänka såhär.. Det är knappt 3 månader sen som min styvis tvingades att lämna detta liv pga den där otacksamma cancern. Han Ville leva..men fick inte möjligheten att välja. Så att någon då, som har hela livet framför sig, väljer att avsluta det tidigare... Nej nej nej. Jag Förstår bara Inte! Ibland är livet en gåta...o bra jävla orättvist
Imorgon bitti beger jag mig tillsammans med Occasion Crew mot världsmetropolen Norrköping... för diverse förberedelser inför fredagens event. Från tidig morgon till sen natt kommer det bjudas överraskningar och utmaningar. Temat är grymt. Vad som komma skall är det Ingen som vet. Jo, jag förstås...o min pluton. Men företaget - utan att nämna några namn (men det rimmar på sakta!) - har inte den blekaste. De vet inte ens vart de ska någonstans. Nästan lite som 'På Spåret'...
De kommer få det hett om öronen, sådär alldeles lagom körigt. Förhoppningsvis inge blod...men en hel del svett! O kanske lite tårar...
Först ska jag bara hinna med en karatesnabb storhandlingsrunda på MartinOlsson, plocka upp dagsransonen bröd på bageriet (no pall på headlines "Brommabarnen svälter") o köra det till skolkafeterian. Åka förbi Scandic o se om mina bortsprungna pjucks gömmer sig där. O så lämna igen bilen... Hur mela melon, tidsoptimisten herself, nu ska hinna med allt detta innan innan klockan slår 10... Det är en bra jävla fråga. Only time will tell.
Tillbaka i Huvudstaden igen lördag förmiddag. Ungefär när mat- o sovklockan ringer för lunch. Återkommer inom rimlig framtid med lägesrapport.
Over and out!
MξLAN
PS 1 Norrköping kan vara den stad som erbjuder den brutalt absolut fulaste dialekten i världshistorien (no offence billkärr). Hoppas att julgodiset fortfarande sprutar ur öronen... Knäck i lurarna är mitt enda hopp.
PS 2 Jag är inte bara jordens främsta tidsoptimist, jag är sämst på att vika kläder också! Så att pussla ner kavajer i kappsäcken (ute i sista sekund, sir yes sir) är liksom något av ett P-r-o-j-e-k-t för en sån som jag. Det blev typ, en ros... eller nåt. Är inte helt främmande för tanken att jag på fredag, när jag sätter på mig den, lär se ut som en såndär snögubbe i krepp-papper som man gjorde på dagis...
PS 3 Jag är inte bara tidsoptimist o sämst på att vika kläder. Jag är bäst på att bara klara av att göra en sak åt gången också! Mao, dags att få arslet ur vagn, packa det som packas kan. O slänga sig in i drömmarnas land... Helst med helikopter... Fort!
PS 4 Jag är typ BÄST på att rimma också... (med betoning på 'typ')
Kommentarer
Trackback
